Immunologi

Immunologi är läran om kroppens försvar mot infektioner. Immunologi behandlar de olika försvarsmekanismer som finns mot infektioner med bakterier, virus, svampar och parasiter, och även mot tumörer. Ibland har immunsystemet negativa effekter, t.ex. vid allergier då det reagerar mot ofarliga ämnen eller vid autoimmuna sjukdomar då den egna kroppen angrips. Reglering av immunsystemet kan användas på olika sätt för att förebygga eller lindra sjukdomar, t.ex. genom vaccination för att stärka immuniteten mot infektioner och genom att dämpa skadliga reaktioner. Immunologisk kunskap används i yrkeslivet t.ex. i sjukvården, vid universitet och inom industrin.

Vid Klinisk immunologi utförs laboratoriediagnostik inom områdena allergi, autoimmunitet/inflammation, immunbrist. Dessutom kan även under Klinisk immunologi immunologiska utredningar utföras vid organ- och stamcells- transplantationsimmunologi och cellulär immunologi.

Allergi

Allergi eller annan överkänslighet mot antigen/allergen i vår omgivning är idag en av våra vanligaste folksjukdomar. Den vanligaste formen av allergi är när man har bildat IgE-antikroppar mot olika ämnen (allergener) vilket kan orsaka allergiska reaktioner såsom till exempel astma, eksem eller hösnuva. De vanligaste allergenerna är pollen, djur, husdammskvalster och mögel. En annan typ av immunologisk sjukdom som kan tillhöra gruppen överkänslighetsreaktioner är celiaki. Denna IgA-medierade reaktivitet mot gluten ger upphov till inflammation i tunntarmen med malabsorption som följd.

Idag finns analyser för att identifiera IgE- antikroppar mot mer än 500 olika allergiframkallande ämnen.

Autoimmunitet

Autoimmunitet innebär att immunförsvaret reagerar mot kroppsegna substanser. När detta leder till att vävnad angrips talar man om autoimmuna sjukdomar. Sjukdomarna kan angripa de flesta av kroppens organ såsom hud, leder, njurar, lever, blodceller och magtarmkanalen. Exempel på vanligt förekommande autoimmuna sjukdomar är reumatoid artrit, celiaki, SLE, diabetes typ I, multipel skleros (MS). 

Vid laboratoriet utförs då analys av autoantikroppar för diagnostik samt uppföljning av autoimmuna/inflammatoriska sjukdomar 

Immunbrist

Immunbrist beror på att kroppen har svårt att producera antikroppar. Primära immunbristsjukdomar är medfödda eller förvärvade. Bristen eller defekten i immunsystemet kan ge upphov till en mängd olika symptom av varierande svårighetsgrad. Den kan orsaka dödliga och transplantationskrävande sjukdomar som kan ses hos det nyfödda barnet i form av SCID (severe combined immunodeficiency). De vanligaste formerna IgA-brist och IgG-subklassbrist. 

Immunbrister som uppkommer sekundärt är till följd av nedsatt funktion i immunsystemet p.g.a. sjukdom eller behandling såsom cancer, infektioner som vid HIV, läkemedel (cellgifter, kortison), njur/tarm-skador.

De analyser som görs för att kunna diagnostisera defekter i immunsystemet är i första steget att analysera nivåerna av immunoglobuliner, komplement samt en immunbristpanel där de vanligaste lymfocytmarkörerna bestäms. Utöver detta görs funktionella in-vitro tester för att undersöka immunsvaret när celler stimuleras med bland annat virus och bakterier samtidigt som mängden av immunoglobuliner och cytokiner mäts. 

Transplantationsimmunologi/vävnadstypningslaboratoriet

Vid Transplantationsimmunologiska laboratoriet utförs utredningar och uppföljning av patienter och donatorer vid hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT) och transplantation av organ som njure, hjärta, lever och bukspottkörtel. En stor del av våra analyser utgörs av HLA-typningar. HLA (Human Leucocyte Antigen) eller vävnadstypning görs både inför organ- och stamcellstransplantation. Vävnadstypning utförs även vid diagnostik av vissa HLA-associerade sjukdomar. 

Laboratoriet följer också upp stamcellstransplanterade patienters transplantationsförlopp efter HSCT genom analys av den procentuella andelen av olika typer av mottagarceller i jämförelse med donatorceller. Detta görs med hjälp av molekylärt baserade analyser av chimärism eller BCR-ABL.